Under normala omständigheter har man traditionellt sett dimensionerat lokal, arbetsplatser och mötesrum efter hur många personer som jobbar på kontoret. Lite knepigare blev det när man började införa olika typer av flexibelt arbete. Nu står kontoret inför en situation som är helt okänd. Hur många kommer att komma in till kontoret varje dag och kommer alla med samma frekvens? Frågan är hur mycket man kommer att kunna - eller vilja styra upp det framöver? Man kommer att behöva vara ännu mer flexibel än tidigare och utan att tappa funktioner som tillför det mervärde som gör att de anställda kommer in till kontoret. Här finns inget facit, här måste vi lära oss längs vägen.
Många gånger skulle det behövas testas mycket mer vilken typ av inredning som fungerar bäst, samt vilken typ av inredning som ska finnas på respektive yta. Testa, analysera och implementera. Som en agil arbetsprocess i utveckling behöver man nu hitta rätt sätt att arbeta, på den yta man har (betalar för) och för det antal medarbetare som kommer för dagen. Kanske behöver ytan ställas om blixtsnabbt för det visade sej att det var mest medarbetare från en viss avdelning med ett visst behov som kom för dagen? Tänk om det visar sej att den fina soffgruppen för som var tänkt för öppet möte inte används till det utan står tom 95% av dagen. Eller det öppna landskapet ekar tomt och alla klämmer ihop sej i skype-rummen för att koncentrera sej. Vad är dessa investeringar värda i efterhand och hur korrigerar man ett sådant inköp på ett ekonomiskt och hållbart sätt?
Traditionellt sett är inköpsprocessen statisk. Förstudie, inköp, verkställande. En investering som måste försvaras då det är en långsam och kostsam process. Idag står vi dessutom för förändringar som vi inte riktigt vet hur dom kommer att påverka våra kontor när allt går till det nya normala. Ett inredningsprojekt på ett kontor understiger sällan 6 månader vilket innebär i praktiken att behovet lär ha ändrats längs processen. Inredningen tillverkas på beställning och här finns lite eller inget utrymme till förändring.
Men om inköpet inte är statiskt pga av att det inte finns några leveranstider?, att prisbilden är betydligt lägre och man kan avyttra inredning som inte blev rätt på ett enkelt sätt utan att förlora allt värde i den? Då skulle inköpen kunna göras parallellt med att nya funktioner testas, dimensioneringen inte längre något problem, då allt finns tillgängligt direkt för inköp eller avyttring.
I Sverige har vi ett fantastiskt och tillgängligt sortiment på återbrukad inredning som är tillgängligt här och nu. Detta sortiment kan vara precis den avlastning som behövs för stunden, det tillskott som behövs över tid eller bidra med den funktionen som organisationen vill testa. För det är ju ändå så - handen på hjärtat... Inredningen är (och ska vara) en tillgång och som bidrar med ett mervärde för medarbetaren, inte ett trögt och kostsamt inköpsprojekt som dessutom riskerar att inte stödja organisationen fullt ut pga av att det utförs på grund av antaganden och med risk, - då ingen vet hur det kommer vara om 6 månader.